Tiden går fort...
ytterliggare två veckor har förflutit på praktiken. Förra veckan var dock en kort vecka då det var första maj på torsdagen, och jag passade på att ha hemarbete på fredagen. Innan jag "stämplade ut" var det dock dags för redovisning av mitt första projekt. Lite nervöst vart det, som alltid när någon ska bedöma en och ens prestationer. Inte blev det bättre av att morgonen började med att jag klev på fel buss.... Jag har nämligen börjat gå till busshållplatsens närmast hemmavid, (en trevlig morgon promenad på strax över två kilometer). Omedveten om att det går fler bussar från den hållplatsen (Vem kunde ha gissat det...???) och lagom trött, hoppade jag på bussen när den kom. Chauffören undrade om jag verkligen skulle med henne... och jag sa ja... Hann sedan åka nästan en mil innan jag kom på att ingen annan av min resekamrater var med.... (tur jag inte somnade, vilket jag vanligen gör så fort jag satt mig ner) så jag gick fram och frågade chauffören vart hon skulle... och då blev det lite panik... hon skulle typ sex mil söder ut och jag ska sex mil sydost.... 
Snäll som hon var försökte hon stanna bussen bakom (min buss) vilket inte gick helt smärtfritt.... chauffören där förstod nämligen inte alls att en morgontrött skåning villat sig på fel buss utan blinkade för omkörning.... jag däremot kastade mig ut innan bussen stod helt stilla.... vilket resulterade i att jag rasade i marken som ett korthus och numera har två stora blåmärken på vänster ben. (Tur det inte är kjolväder i norrland ännu). Nu såg i alla fall en av mina vanliga resekamrater mig och bad chauffören att stanna och släppa på mig. Skam den som ger sig! Hur som helst kom jag i tid till praktiken och i tid till min redovisning, som fick beröm av mina handledare. Så resten av dagen kändes helt okej 
Nu har jag fått ett nytt uppdrag och ska sätta tänderna i, jag ska formulera en enkätundersökning. Utöver det har jag själv sett mig omkring i huset och hittat ett par sidouppgifter så nu känns det som att dagarna flyter på och ingen är gladare än jag!
Snäll som hon var försökte hon stanna bussen bakom (min buss) vilket inte gick helt smärtfritt.... chauffören där förstod nämligen inte alls att en morgontrött skåning villat sig på fel buss utan blinkade för omkörning.... jag däremot kastade mig ut innan bussen stod helt stilla.... vilket resulterade i att jag rasade i marken som ett korthus och numera har två stora blåmärken på vänster ben. (Tur det inte är kjolväder i norrland ännu). Nu såg i alla fall en av mina vanliga resekamrater mig och bad chauffören att stanna och släppa på mig. Skam den som ger sig! Hur som helst kom jag i tid till praktiken och i tid till min redovisning, som fick beröm av mina handledare. Så resten av dagen kändes helt okej Nu har jag fått ett nytt uppdrag och ska sätta tänderna i, jag ska formulera en enkätundersökning. Utöver det har jag själv sett mig omkring i huset och hittat ett par sidouppgifter så nu känns det som att dagarna flyter på och ingen är gladare än jag!
Kommentarer
Trackback
